Godnatt min lilla ängel!

Godnatt min lilla ängel sov så gott! Efter dig är inte ett öga torrt.
Du kom till oss så liten och svag, du fick kämpa slag efter slag. 
Vi visste att inget ta föregivet för du hade ett svagt grepp om livet. Men efter varje slag du starkare vart och snart fick vi ta hem vår skatt.
Min tappra lilla soldat, mitt hjärtats skatt.
Vi njöt när du log och väntade ditt första skratt. Vi trodde du var säker och stark skulle bli.
Men tji fick vi.
Godnatt min lilla flicka, godnatt farmors hjärta och godnatt fasters söt. 
Ett tomrum du lämnade när du för sista gången dina ögon slöt.
Godnatt pappas Lillsnorpa,
Godnatt mormors kråka och morfars bustroll.
Hoppas dem andra änglarna på dig har koll!
Saknaden är stor men en liten tröst vi har. Du behöver inte slåss mer, kampen är slut och äntligen slipper du vara sjuk.
Du kom som en ängel, log och vände om.
Godnatt Lillsnorpan vi ses nån gång!

Ett avsked till familjen från Elvira.

Skrivet av mor.

Under fjärde stenen från nyponbusken ligger mitt och Vegas barn, vår dotter och hela familjens ”Super-Bebis”.

Hon föddes livssvag och med kromosonavvikelser och flera gånger trodde vi att hon skulle gå förlorad med hon klarade allt!

En natt i tidig Oktober så lämnade du oss.

Jag, din far och hela familjen saknar dig älskade barn.

Jag skulle beskriva min sorg i detta brev men har tänkt om.

Jag har försökt tänka på hur jag skulle säga om jag varit du, och jag tror du skulle säga så här:

”Gråt inte vid min grav, för skalet ni begraver är inte jag.

Vi har kämpat länge, jag och ni.

Men nu är striden över och kampen förbi.

Se mig inte som förlorad utan se mig som fri, jag behöver inte vara sjuk mer,

och inte heller ni av oro bli.

Jag förstår att ni saknar mig och jag saknar er med.

Men jag är inte borta, inte helt.

Jag kanske är utom räckhåll men jag finns ändå tätt intill.

Blunda och minns mig precis som du vill.

Minns mig som glad eller när jag ledsen vart.

Men försök att inte måla minnet svart.

Försök att glädjas över tiden vi fick och försök att glömma vad som kunde ha bli'tt.

Och som sista del i mitt avsked vill jag säga tack.

För att just ni i mitt liv speciella vart.

Tack till Mormor som stöttat mor och far.

Tack till Farmor som hållt mig kär.

Tack till Morbror för att du fanns när du behövdes där.

Tack till Faster för kramen jag fick.

Tack till Morfar som ville lära mig trick.

Tack till Farfar som trodde jag stark skulle bli.

Tack till Moster som sa att du och jag var vi.

Tack till Farbror som lät mig sitta i hans famn.

Och Tack min kära familj för att ni tar hand om varann!

Det är dags att ta farväl och skiljas åt men försök med att le istället för gråt.

En befrielse är inget att sörja över utan nu får vi alla den vila vi behöver.