Det är så jag knappt vågar andas än mindre säga det och knappt tro det... 

Idag, 6månader och 24dagar efter sin födelse så ska min Lillsnorpa få sova hemma i sin egna säng första gången i sitt liv! Det känns underbart och ofattbart på samma gång!

En kaotisk blandning av fjärilar och tänk om blandar sig i magen! Jag vet inte riktigt hur jag ska göra eller vad jg gör... Hemma livet och snorpan har nästan alltid varit vitt åtskillda och nu ska man lyckas kombinera båda. Det är en omställning som kanske tar en dag eller två innan man fått till rutinerna. 

Det hela känns fantastiskt men den lilla rörsten i huvudet säger ändå att jag ska tänka mig för och inte anta att det kommer att förbli så här... Det kan bli ett nytt baksteg.

Men trots den lilla skeptiskern som finns i mig så är den fladdrande lyckan total!

Det är en fantastisk fin sommarkväll och mitt barn ligger och sover tryggt bredvid mig i sängen. Det är idag vi tar ett tvekande steg mot ett lite mer normalt liv...