Jag låg och tittade på din gosedjurshörna i din säng igår och jag undrar när du och inte bara dina gosedjur ska få  ligga i din säng. Min älskade lilla flicka ibland glömmer man bort hur stor du har blivit och hur fort tiden har gått. Jag funderar på om du märker att folk grattar dig på din två månaders dag och om du själv vet att du funnits till så pass länge. Jag undrar om du känner till att även om du inte ligger i min mage längre så kommer jag alltid bära med dig i mitt hjärta. 

Ja du mitt lilla gryn... Det är mycket din gamla mamma går omkring och tänker på. 

Din mamma funderar på om du känner till att det finns en värld utanför den salen du ligger på. Din mamma funderar på hur du kommer reagera på katterna första gången du kommer att komma hem och ser dem, kommer du tycka att dem är roliga eller konstiga och läskiga?

Din mamma funderar på hur första natten hemma för dig kommer att bli. kommer du sova lugnt eller vara orolig för allt nytt du ser? Kommer du bli lugnad av din pappas och min närhet? kommer din mamma ens våga sluta ögonen? Jag längtar och räds för den natten då vi äntligen får sova hemma alla tre, som en familj borde.

 

Men allt det där kan vi fundera på senare nu är nu, och vi måste först och främst se till att du blir så pass bra så du får komma hem. fram tills dess så spelar alla dessa funderingar ingen roll. 

 

Det känns svårt att förstå att det gått två månader redan. Jag kommer ihåg som om det var igår första gången jag höll dig i min famn och jag kunde bara inte förstå att nått så otroligt fint och sött kunde ha legat i min mage och än mindre att jag hade dig i min famn. Min fina lilla flicka.

Jag planerade redan då vår hemfärd och vad du skulle ha för kläder på dig och vilka vi skulle ringa först och be att komma och se dig. Jag planerade ett kalas för att fira din hemkomst och jag såg framför mig promenader igenom stadsskogen med barnvagnen, jag planerade mys stunder i soffan och att vi skulle sova tillsammans mitt på dagen i vår säng. Men inget av det har slagit in... Din mamma har slutat planera nu. Hon tar en dag i taget och även om jag i vissa fall tror att jag även slutat hoppats så inser jag att det har jag inte.

För på nått vis även när allt känns tungt och så in åt helvete jävla pissjobbigt och det känns som att man bara vill lägga sig ner och dö! så räcker det med en blick på dig och man vet att så småningom nån gång längre fram så kommer allt att bli okej. Inte för att man tror eller ens kanske vill utan för att det måste. Världen slutar inte snurra bara för det är tufft just nu utan livet går vidare för att det måste, och på något vis så meddelar dina ögon det. Du är helt otrolig mitt lilla hjärta...

 

Så det mamma egentligen vill säga är... Grattis på 2månaders dagen =)

 

 nyfödd Elvira!