Efter att mitt stackars barn har fått legat i respirator från onsdags förra veckan och ligger fortfarande i respirator tills att dem jävla läkarna bestämt sig för vad dem ska göra härnäst! 

Under den här veckan som varit så har min lillsnorpa haft infektion så från mitten tills i fredags så var hon ganska slö och berördes inte av respiratorn så mycket eftersom hon mestadels sov. Fredag och lördag var en annan femma då hon vart lite piggare, det resulterade i att hon försökte få bort den äckliga slangen som var nerkörd i halsen på henne vilket i sin tur resulterade i att hon antingen fick kväljningar och kräktes eller så fick hon host attacker som i sin tur ledde till kväljningar som ledde till att hon kräktes -.-' Detta på gick hela fredag och lördag tills hon av utmattning somnade ifrån allt... 

Jag ställde ett krav på dem igår att antingen ta bort respiratorn eller ge min bebis lugnande eftersom hon fick kväljningar så fort hon rörde på huvet eller bara tog ett djupare andetag.

Jag hade ju hoppats på det första alternativet men läkarna valde lugnande så idag har hon mestadels sovit. (som tur är)

Förutom det så har jag inte kunnat plocka upp min bebis sen i onsdags på grund av att hon fått såna host och kväljningsattacker så hon kiknat och/eller kräkts... Det har gått snart 5 dygn utan att jag fått hålla min bebis i min famn och fått nynnat oss båda till sömns, det är inte klokt vad man saknar att ha hennes värme inpå sig och känna hennes små hjärtslag mot bröstkorgen eller höra henne sucka av nöjdhet... Det är nog det som gör ondast just nu...

 

Så har det här babyplågeriet hjälpt?

Löste det trycket som hon haft i lilla kretsloppet så hjärtat inte behöver jobba på högvarv?

Japp... Det gjorde det!

Är allt frid och gröna skogar nu?

NEEEJ!!!

 

Eftersom min dotter har ett hål emellan förmaken så innebär nu det lättade trycket att hjärthalvorna läcker blod till varann... Detta är alltså "nej-bra". Vilket betyder att dem måste göra nått åt det... Vad vet jag inte... 

Så min dotter får ligga i respirator i minst en natt till och om jag har tur (vilket jag troligtvis inte har) så kan läkarna berätta för mig imorgon om hur planen ser ut...

 

Och förresten som att detta inte vore nog så har hon fått tillbaka sina kramper och hennes krampmedecin hjälper inte längre... 

 

Innan jag fick detta besked tidigare idag så trodde jag att vi hade nått botten att nu skulle allt vända och äntligen kanske vi skulle kunna få lite ljus i tillvaron. Jag hade fel... Botten är inte nådd än och det verkar som att vi inte når den än på ett tag. Man kan inte låta bli att undra när vi kommer dit och om vi kommer dit. När ska det vända så man kan få börja tro att det kan bli ljusare... 

På onsdag är det 5 veckor sen hon föddes och än så länge är läget becksvart.

Det är så man kan fundera på hur man orkar och framför allt hur länge till kommer man att orka...

 

Man ställer sig frågan om man nånsin kommer få ta hem sin lilla bebis :(

 

 

 (Elviras första nappning med pappa)